När Nilz kom till världen

Det är nu en hel månad sedan Nilz föddes. Hela tisdagen den 13 april gick jag med förvärkar. Örjan och svärfar bar upp bänkskivorna från garaget på fm. Örjan och jag lade dem på plats innan han åkte till jobbet. Jag tror att det var det som satte igång det hela. När varje förlossning börjat har jag känt det på morgonen och fått väldig energi, jag har städat toaletter,lagat mat och allt möjligt precis som vanligt. Men det var annorlunda denna gång, någon gång ska det väl vara det. Men eftersom Örjan inte var hemma kunde jag inte slappna av ordentligt,och kroppen kunde inte göra sitt jobb.

Min stora syster Linda sa en gång att hon skulle vilja vara med på en förlossning. Örjan och jag pratade om saken och kom fram till att vi skulle fråga henne om hon ville vara med. Hon fyllde 35år den 13 april och jag gick hemma med förvärkar. Jag hade planerat att fråga Linda nästa gång jag träffade henne öga mot öga. Men nu fanns det ingen tid till det. Jag kunde ju liksom inte ringa mitt i natten och fråga henne. Vill du vara med på förlossningen????Fast hon hade nog hängt med ändå. Hon blev överlycklig (tror jag, det lät som det) i andra änden utav telefonen. Fast jag sa inte till henne då att jag kände att det var på gång.

Dagen gick med förvärkar var 20-30 minut, inte jobbiga ett dugg utan de bara kom och gick. Micha och Nicholina kom ut bara som än då och fikade. De väntade och väntade men inget hände. Jag tyckte inte det var någon ide för dem att åka hem ifall det skulle sätta igång på natten och vi fick åka akut.

Tjugo i 11 underrättade jag Linda om läget, så hon var lite förberedd.

Vid halv 1 gav vi upp och gick till sängs. Jag sov från och till hela natten,vaknade vid varje värk och tittade hur långt det var emellan.

5 minuter i halv 7 vaknar jag och är klar vaken. NU äntligen första förlossningsvärken. Den gör ont, ont som fasen och jag känner att jag inte klarar av att vara hemma längre. Jag går upp och klär på mig, jag har väckt Örjan. Jag går på toaletten men ingen Örjan hörs. Jag går då och väcker honom ännu en gång. Han frågar då vad faan det är frågan om..............Han kommer upp och vi blir färdiga till att åka. Barnen kommer upp ett efter ett, jag får kramar och vi säger hej då.

Vid tjugo i 7 sitter vi i bilen, jag skickar mess till syrran att nu är vi på väg. Hon hade just satt på morgon kaffet, men det sket sig med det. Hon opererade sin tå på måndagen så hon slängde i sig en banan och sina värktabletter. Vi hämtar upp henne, hon blir impad utav att Öjje klockat mina värkar hela tiden vi åkt. Vi pratar om allt möjligt på vägen in till förlossningen, men var 5 minut försvinner jag in i mig själv och låter varje värk göra sitt.

Halv 8 släpper Örjan av Linda och mig utanför förlossningen. Vi åker upp med hissen och blir varmt mottagna. Vi kommer in på rummet och sköterskan frågar mig om något. Men när hon ser vilka värkar jag har säger hon bara nähä det ser jag att du inte ska. Sedan gör de i ordning sängen åt mig. Linda och sköterskan hjälper mig av med min kläder och på med sjukhuskläderna istället. Jag går sedan på toaletten och när jag kommer tillbaka har Örjan kommit också. Jag hörde inifrån toaletten hur Linda berättar vad vi heter och vem hon är. Vi hade jätte mysig super härlig personal.

Jag undersöks öppen 7cm huvudet strax ovan spinae. Glatta hinnor palp.
Jag får lustgas /syrgas 50/50

Sedan kommer det som man uppskattar mest eller i allafall jag BLÅBÄRSSOPPA!! Jag hatar soppa annars,kan inte dricka det förutom på förlossningen. Vet inte om det är energin den ger eller ompysslingen man får i samband med den. Att någon serverar blåbärssoppan, håller i glaset och man får dricka med sugrör.

8.10 De tar hål på hinnorna och klart fostervatten avgår. Det är sådan fruktansvärt skön känsla när trycket släpper, när vattnet inte trycker på längre.

En utav alla dessa gånger som barnmorskan och sköterskan kom och gick, sa sköterskan att jag hade en speciell rynka i pannan. Nu var det inte långt kvar. MmmMmm. De förberedde allt men jag tyckte tiden kröp fram. Ctgn på magen visade på värk var 5 minut, men barnmorskan såg på mig att det absolut inte stämde. De flyttade på ctgn gång på gång, men det hjälpte inte. Jag kände mig mer närvarande denna gång, jag "flög"inte iväg. Jag upplevde inte heller detta otäcka ljud som jag var rädd för att höra. Men jag har nu kommit på vad det är för ljud som var så otäckt. MINUTVISAREN/SEKUNDVISAREN på klockan när den flyttade på sig.

08.25 Undersöks öppen 8-9cm huvudet står fortfarande vid spinae. Rikligt med klart fostervatten rinner.

De i rummet skrattar och pratar om allt möjligt. Jag jobbar på med lustgasen och låter varje värk göra sitt jobb. Inte mycket vila emellan. Jag blir så groggy utav lustgasen så jag vill inte släppa den, suger i mig för fulla muggar både under värkarna och emellan. Så den hjälper inte riktigt till som den ska under värkarna, Öjje får dra bort den och tala om när jag ska använda den.

08.50 undersöks igen är nu öppen 10cm men har fortfarande en liten kant på vänster sida. Barnmorskan hjälper till att hålla undan kanten. Det känns ungefär som om hon är uppe i hjärnan och gräver men det är bara mellan benen.

09.00 FULLVIDGAD huvudet har förflyttat sig nedom spinae. Det börjar trycka på och kännas som jag vill krysta. Men jag håller igen vet inte varför. Jag försvinner bort i en annan värld och där i den världen är bäbisen på väg att dö. Jag tror att jag gör I Love You tecknet till bäbisen. Det känns som det, och en släng kyss. Så jävla hemskt, jag är borta långt borta i en evighet känns det som. Men när jag väl kommer till sans igen är jag väldigt mån om att Linda ska vara med för nu kommer han. Va med nu säger jag till henne för nu kommer han.

09.20 Har jag första krystvärken tar i för kung och fosterland.

09.25 Han föds i framstupa kronbjudning. Huvudet står en krystvärk och med det menas att barnmorskan trycker tillbaka in bäbisen. Här kommer man till förlossningen och tror att man ska föda barn och så trycker barnmorskan tillbaka bäbisen när den vill ut. Hon tar i riktigt ordentligt, står upp och pressar in huvudet igen. Tänk er den synen liksom. Jag får syntocihonspray i näsan för att jag inte ska krysta. Sedan när nästa värk kommer då släpper barnmorskan trycket tillbaka och min son får komma ut.

De håller upp honom och visar upp honom för oss. Då kommer min fina kommentar:
Jag ser kulorna,de hänger där kolla jag sa ju det.Att det var en liten kille.

Alla i rummet brister ut i gapskratt. Jag får en spruta i droppet så livmodern ska dra ihop sig.

Moster Linda får äran att klippa banden mellan oss.

Jag gör mig beredd att krysta ut placentan. Men den har redan kommit ut, utan minsta lilla hjälp från mig. Detta har jag heller aldrig varit med om tidigare. Ännu något nytt.

Barnmorskan klämmer på min mage mindre uppskattat.

Vid 10.30 kommer grattis brickan, jag är då ny duschad och har kissat.
Frågar bm om hon ska känna på magen. Svar nej. Var tur för dig

Vi myser och pratar en lång stund.

11.55 Vi får komma till BB.