I stundens hätta

Hade tid på läkarstationen vid halv 10 för Alfred. Han har hostat mycket väldigt länge nu och förkylningen vill inte ge med sig. Vi var på gott humör både Alfred och jag. Nilz sov in i det sista innan vi åkte. Vi tog med alla pantburkar som var i källaren, vi stoppade in Ozzy i bilen innan vi gjorde iordning Nilz. Jag var i mycket god tid för en gång skull absolut inte likt mig. Vi satte oss i väntrummet och väntade som man gör i ett väntrum. Alfred satt en stund i mitt knä och Nilz i bilstolen på golvet. Efter en stund ville Alfred undersöka backen med leksaker, det gick bra en lång stund men till slut tröttnade han. När vi väntat ungefär en halv timme blev började både Alfred och jag tröttna på att vänta. Alfred hittade på att han måste kissa på toaletten, han slet och drog i mig. Nilz vaknade och ville ha mat, vilket ypperligt tillfälle för Alfred och springa och gömma sig. Jag fick lirka ur "tutten" ur mun på Nizze för att springa efter Alfred. Han är rätt så rapp i sina små ben. Jag såg honom bakom en dörr, men innan jag hunnit fram hade han hunnit gömma sig. Jag gick förbi hans gömställe, när jag är på väg tillbaka kommer han fram och säger.
-Det var kul mamma. Han skrattar och ser så full i faan ut.
Vi går tillbaka till väntrummet.
Alfred hittar då en lastbil som han åker på, men det går så illa att han trillar bakåt och slår i huvudet i golvet. Han börjar skrika och gråta såklart eftersom han slog sig ganska rejält. Sköterskan på provmottagningen kommer ut och tittar vad som hänt. Efter tre kvarts väntan och en mamma som nästan brutit ihop, jag hade så nära till gråten hela tiden.
Läkaren kommer och vi blir visade till ett rum.
Hon börjar prata med Alfred som vägrar svara. Jag berättar vad problemet är, och jag får en känsla av att hon inte vill lyssna. Hon börjar prata om blomningen i tyskland att den är tidig. hon vill ha det till att han är alergisk eller har astma. Hon ber honom sätta sig på britsen. Han vägrar, jag har Nilz i famnen eftersom han var kinkig och inte ville sitta i bilstolen. Jag tar tag i Alfreds arm och lyfter upp på britsen. Läkaren kommer fram och ska lyssna på honom. Det går inte, hon lyfter på tröjan och han sliter ned den igen. Hon tar Nilz och sätter sig på en stol. Jag trilskas med Alfred, jag fångar upp en tutte från väskan och han blir lite lugnare. Jag har fått av tröjan, men han vägrar vara tyst så hon kan lyssna på honom.
Hon skickar ut oss till provmottagningen. Vi tar en nummerlapp och sätter oss.
Då börjar Alfred tjata om att vi ska gå hem, han är snorig med det andra med det tredje.
"Hippa,hopp,hippa,hopp,hippa,hippa,hopp" = snippa det är tjejers könsorgan, och hopp det är då snopp. Det är en väldigt fin melodi Alfred sjunger där i ett över fullt väntrum på Mönsterås hälsocentral. En dam kommer fram till honom och frågar om det är han som sjunger så fint. Hon tycker att de är så söta mina barn. Hon berättar att hon fått 2 barn själv en utav varje och det räckte för henne. Vi har tre utav varje säger jag då. Menar du att du har 6 barn OJ! Hon underhåller oss en stund. Men efter en halvtimmes väntan är det äntligen våran tur. Jag är helt förberedd på att detta kommer inte gå. Han kommer vägra det med. Men det går så smärtfritt och jag blir lättad. Han får en klisterlapp och vi är färdiga. Läkaren kommer då in och frågar om hon får lyssna och det får hon. Läkaren säger att hon skickat upp recept till apoteket. Jag vet inte mot vad, men bricanyl var det.

I stunden hetta är det absolut inte roligt att vara mamma, jag var precis sket slut resten utav dagen