Julkonsert

hann med det jag skulle innan kyrkan. Var och hämtade syrran, när hon skulle gå sa Lillan ska du gå hem nu? Linda svarar nu ska jag till körkan varpå alla på stick kafeet skrattade. Konserten gick bra trumkåren spelade 1 enda låt alla andra spelade ett par stycken men det är som det brukar.

Vid matbordet innan vi skulle åka tummade flickorna och jag på att de skulle vara snälla och duktiga i kyrkan, det vill säga inget bråk och stim. Jag frågade om Alfred inte också ville tumma på detta Näe sa han då. Men efter en stund höll han fram sitt pekfinger och sa den, sedan nästa finger och tillslut tummen. Han satt som ett litet ljus med händerna i knät hela tiden bredvid Tommy. Syrran frågade vad jag gjort med honom, jag sa som det var. Jag stod vid sidan av och filmade när de spelade, när det var slut och jag gick tillbaka letade Alfred efter mig. Han hade inte sett att jag rest på mig han höll upp min jacka och sa näe mamma och ryckte på axlarna. Han letade efter mig under bänken söt ungen. När han fick syn på mig sa han dä mamma och dutti ja. Ja,jag kan inget annat säga än att jag är väldigt stolt över mina små barn, de var så exemplariskt duktiga. De satt så tysta och lugna alla 4 det hjälpte att tumma på det och lova att sköta sig. De är otroliga när det väl gäller för att inte tala om Alfons som spelade jättebra på klockspelet.

I morgon ska jag minsann gå upp ur sängen när klockan ringer och inte ligga och dra mig in i det sista....................men det är ju så jäkla gutt och det är ju ingen annan som går upp heller.
natti natt