Barnen var med oss och tog farväl utav gammelfarmor idag, inte Alfred förstås. Hon fattades oss igår då vi hade kalas för Alice. Hon har alltid lekt med barnen och gjort ramsor tillsammans med dem.Det är inte så härrans många år sedan som hon hade barnen på ryggen och frågade hur många kilo salt man ville ha. Sade man 20kilo,så neg hon 20ggr och lämnade salt. Så sent som i höstas på Majas 9årsdag satt hon i köket och gjorde ramsor med Alfred:
"sko min polle
sko min häst
vilken sko sitter bäst
den?
eller den?
eller den?
eller den?
DEN sitter bäst! "
"Det kommer en lite råtta och kryper
Han frågar efter vägen vart Alfred gått
Han kryper hit
Han kryper dit
Och så sär han pip"
Hon satte sina fingrar uppe på varandra, och sade kan du ta fågeln?
Så släppte hon på fingrarna mot skyn och sa: Nä, han flög.
Hon blev 91år, bodde hemma hela livet hemtjänsten var hos henne det sista året annars har hon klarat sig själv. Innan hon var 50år blev hon änka, ensam med sina 5barn jobbade hon som reningstekninker som hon kallade det på bruket i 40år. Hon berättade ofta hur hon efter skoldagen städade Forsaskola, lilla salen fick hon så för och stora salen fick hon si, som hon och en annan flicka delade på.Hon var en enastående människa, prästen tyckte hon var otrolig som bjöd på kaffe varje gång han kom och besökte henne. Koke kaffe skulle det vara, det var livets dryck. Varje kväll bad hon Gud som haver:
Sov gott Karin, du kommer alltid finnas i våra hjärtan
onsdag 30 december 2009
Farväl gammelfarmor
Upplagd av Caroline kl. 22:31:00
Etiketter: Vardag i Forsahuset
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar