Häst tokiga brudar

Onsdagen började bra precis som alla andra dagar.
Jag plockade in våran lilla skrothög med sket som låg nedanför trappan i bilen, för att slänga sketen på tippen. Alfons,Alfred och Nizze åktre med mig. Det tog en bra stund på tippen eftersom man ska sotera allt.
På vägen hem fick jag se att Sven skulle sälja av allt han har haft vid sitt museé, så då kunde jag ju inte låta bli att åka dit. Hittade en massa saker jag ville ha men han var inte där. Ringde till honom och han skulle komma om en liten stund så vi åkte in till köpingen och hämtade lite pengar under tiden. Väl tillbaka vid museét hann jag väl få med mig ett fåtal saker av allt de jag tänkt köpa när Örjan ringer från jobbet och frågar om flickorna har ringt till mig. Jo, förut gjorde de det och frågade ifall de fick ta varsin glass och om de fick ta vatten i den blå baljan, men det var ju ett par timmar sedan. Då berättade han att de varit i kohagen och lekt precis utanför vårat. Där går det några kossor och två hästar. De brukar göra mig sällskap när jag hänger tvätt. Men i allafall så hade de klappat hästarna och gett dem gräs. Då hade Maja kommit på den geniala iden att Tova kanske ville rida. Jo, men det ville hon ju självklart, och snäll som Maja är hjälpte hon Tova upp på hästen. De känner inte hästarna och hade inte bett om lov att få rida. De hade varken utrustning på hästen eller sig, inte ens en hjälm........... Hästarna är säkert hur snälla som helst att rida om de har sadel och dyligt på sig. Men nu hade de fått för sig att de skulle rida. Tova höll i sig i manen på denna gigantiska häst som måtte va ca 1,75 i mankhöjd..........Men hon hann inte sitta många sekunder innan hästen gjorde ett utfall och sprang iväg. Tova damp i backen med en smäll. Maja och Alice hade tagit med henne in, hon hade varit helt snurrig och halvt borta..............
Efter det beskedet slängde jag mig naturligtvis i bilen och hem på stört. På vägen hem ringer jag läkarstation, det är ju så viktigt att man ringer dit innan man kommer även att det är akut.
De berättar i munnen på varandra allihop vad som hänt när vi kommer hem. Tova gråter och säger att det gör jätte ont i armen, det värker upp ifrån axlen och ned i handen. Vi får tid på läkarstation vid halv tre, klockan är kvart i två. Vi fick vänte tid eftersom hon inte verkar så farligt därann. Jag slänger på två grytor med vatten en för korv och en för pulvermos, eftersom vi ännu inte hunnit äta mat. Det hann väl gått en kvart ungefär innan maten var färdig och barnen sätter sig för att äta. Det var rekord snabbt du lagade mat idag mamma, sa Alfred.
Efter besöket på läkarstationen konstanterar vi att Tova måste haft ängla vakt. För endast ett litet skrubbsår under ögat och ett litet märke på ena armbågen var vad hon fick. När man tänker på hur illa det kunde ha gått.
Men jag tror inte att de kommer på iden igen............