Kunde gått riktigt illa det där

Var i Ålem och hämtade hem våran fyrhjuling vi köpt till barnen. Naturligtvis var de himla sugna på att åka när vi kom hem. Jag har aldrig suttit på en fyrhjuling, såklart aldrig kört heller då. Har bara kört 90-talets vespa som en tjejkompis ägde. Jag hade mycket väl velat ha både en cross och en moped när jag växte upp men fick inte något utav det. Därför får mina/våra barn allt som man kan tänkas åka på.

När vi öppnade bakdörrarna på bilen för att ta ut fyrhjulingen, så var lilleman där snabb som en vessla och vipps så satt han självklart uppe på den och sa jag kör den här inne. Han var förste man ut till att provköra/åka MED MIG!!! vi körde i gatan fram och tillbaka. Sedan stannade vi för att prata med Örjan. När vi pratar som bäst tror ni inte då att den lilla klåfingriga lillamannen trycker på gasen och ger FULL gas.................. Innan mitt huvud kopplar vad faan det är frågan om. Känns som att vi är påväg att välta jag slänger ned foten och rätar upp, får fatt på bromsen och vi får stann på maskinen. Örjan och resten utav barnen springer fram till oss och kollar så vi är ok. Mitt hjärta sitter i halsgropen, men ändå gör vi oss redo och åker en sväng till. När vi kommit en bit säger Alfred nä nu vill jag inte åka mera. Han tyckte det var en otäck upplevelse och gick inte i närheten med sin hand på gasen igen.
Jag fick sår på benet utav hjulet som gjorde väldigt ont. Alfred har frågat flera gånger med skyldig blick om det gör ont, och om det är bra med mig. Han skämdes så dant det lilla livet, men jag tror minsann han lärde sig en läxa för livet.
Självklart kör vi inte här den är inte igång..............

Örjan har varit ute på sin första riktiga tur på sin älskling idag.

kaffe kaffe kaffe