Vilken cirkus

Går upp vid halv 7 för att vara uppe i god tid. Väcker barnen och ber dem gå upp och klä på sig. Gör välling till Nizze, sitter inne vid hans säng och ger honom den. Mätt och go somnar han om igen. När jag kommer ut från toaletten står lilleman i trappan och frågar:
-Har du sett pappa någonstanns?Jag fattar ingenting, jag kan inte hitta honom.
- Han jobbar.
-ÄR HAN PÅ JOBBET!! Snopet, så det är där han gömmer sig. Fast det är egentligen inte Örjan han är ute efter utan hans telefon.

Barnen börjar bli färdiga ett efter ett, och kommer ut i köket där jag börjat med deras smörgåsar. De sätter sig och äter,jag gör kaffe och plockar ur och i diskmaskinen.
När de ätit upp lämnar de bordet för att göra sig iordning, jag går efter och ser hur det går för dem. Där sitter de på Majas rum i godan ro och spelar gitarr. Maja på elgitarren och Alice på den vanliga, tror Tova sjöng. De hade inte borstat tänderna inte håret heller och varken Alice eller Tova hade strumpor. Klockan börjar bli mycket och de måste göra sig färdiga. Fem i halv åtta lämnar Maja boet. Ska du redan gå? Ska jag inte gå vid denna tiden? I går fick jag stå och vänta en kvart på taxin. I själva verket kanske det var några minuter...... Hundarna är i vägen HELA tiden vart man än ska gå vad man än ska göra liten som stor.
Kvart i åtta har alla gått och lugnet har lagt sig. Jag dammsuger av,bäddar sängen och duschar. Innan har jag trätit med Alfred om hans smörgås. Nu får jag träta med honom att han ska komma ned och klä på sig. Han kommer inte ned, han tycker jag ska komma upp och hämta honom. Jag lyckas övertala honom att komma ned med lite list. Har lagt fram kläder till honom i hallen, satt ut hundarna och ska väcka Nizze. Ber Alfred klä av sig och gå in på toaletten under tiden. Kommer tillbaka till hallen, ingen Alfred syns till. Han har gömt sig. Ber på nytt att han ska ta av sig pyjamasen för 100gången. Jag har bajs. Gör Nizze färdig och ska ta Alfred. Han har då gömt sig igen under Majas säng. Jag hämtar honom på nytt. Sätter honom i handfatet. Skrik och jämmer det gör ont det är kallt m.m
Dags för händer och mun, säger något fel och han rättar mig så heter det inte.......
Ozzy börjar skälla ute,tar in hundarna. Ber Alfred klä på sig för jag ska ge hundarna mat. När det är gjort ligger kläderna fortfarande på golvet i hallen och ingen Alfred finns där. Han har gått in på tjejernas rum och leker. Får bära ut honom till klädhögen, han hänger som en säck. Försöker få på honom kläder men han gör sig så tung så det är nätt intill omöjligt. Lyckas till slut, men nu är jag genomsvett och stressad för nu är vi super sena IGEN. Klockan är dock bara tio i nio men vi ska vara på dagis vid nio, och vi har inte fått på ytterkläderna ännu. Jag går för att hämta Nizzes mat stol,mat saker och lite leksaker samt påsen med klippsakerna. Jag har bett Alfred ta på sig sin overall. Nu har jag tagit på den ropar han till mig. Jag drar en lättnads suck, jag slapp bråka med honom om det iallafall alltid något. Men tappar tålamodet igen när jag kommer ut i hallen, han ligger med huvudet i ena benet och har ena benet i armen............Ni ser det framför er inte sant.
Får hjälpa honom på med overallen,vantar,mössa och skor. ÄNTLIGEN han är färdig för dagis. Klär på Nizze samtidigt som jag ber de två fyrbenta varelserna att hålla sig undan så de inte kliver på Nizze. Redo för att lämna huset, nej mobilen ocj plånboken ligger kvar i köket. Hämtar dem, måste ta ngn mer blöja också.
Det är glas halt ute på våran vändplan. Säger detta till Alfred och uppmanar honom att gå försiktigt. Sätter ut Nizzes matstol på trappan, som är fylld med diverse saker.När jag hämtat Nizze och låst ytterdörren är Alfred uppe på snöhögen, och springer nedför mot bilen. AKTA
Försent, han slår bakåt. Som tur är slår han inte i huvudet. Han reser sig och ramlar på nytt, hinner nog med fyra vurpor innan jag kommit ned till bilen. Får hasa mig fram till bilen och åka skridskor på skorna och stoppa farten mot bilen. Får knappt upp skjut dörren pga halkan, fötterna bara glider undan får inget grepp. Alfred kommer till mig genom blöt. Får in pojkarna i bilen, men när jag ska sätta dit Nilz är det något snille som knäppt hans bälte i stolen. SMART, så jag får trilskas med det en stund också, inte så lätt med en båge som absolut inte vill sitta i bilstolen. Bara matstolen kvar. Hämtar den och har den framför mig som en gammel dags rulator utan hjul när jag går på isbanan. Om sido dörren var svår att öppna då ska vi inte tala om bakdörrarna. Det var halt plus att det lutade nedåt. Tur att ingen såg mig. Men jag lyckades få in stolen utan att halka, nu var det bara att hämta vagnen kvar. Åkte skridskor till källar dörren, går runt hela källaren för att komma till garaget. Väl där får jag problem med att öppna garage dörren, vad hade du väntat dig. Är så mycket saker i vägen, så jag får knappt ut vagnen. Nu är vagnen ute och nu ska bara proceduren göras om med att stänga dörren gå runt hela källaren och hasa mig till bilen på nytt. Sakta men säkert kommer jag till bilen med vagnen. Det är nästan precis så att jag inte slår dit när jag ska lyfta in vagnen i bilen. Väl inne i bilen skriker Nilz, han vill inte sitta där. Alfred är arg för hans mössa inte är knäppt, och det är ju inte så att han säger det tyst och lugnt. Utan med en ton som skär genom kropp och själ. Det tjuter i öronen, när han talat om att hans mössa måste knäppas NUUUUUUUU!!!!
15 minuter för sent kommer vi till dagis. Hur dags ska man börja på morgonen för att hinna med allt man tänkt? Kanske är lika bra att inte lägga sig utan köra på dygnena runt. Sedan finns det de som klagar över att de behöver gå på kvällskurs......................
Om dagen ändå var slut där. Men det är nya vansinnes utbrott, inte bara för Alfred utan för Alice och Tova och ibland Maja. Sedan ska det hämtas, lämnas, planeras mat,röjas upp i köket, hjälpa till med spel och tv apparater och soteras tvätt göras läxor och damsugas på nytt. Sedan ska hundarna ut ett x antal gånger där emellan. Några gånger hinner Alfred komma och be om saft och tuggummi också. Det är väl så våra dagar ser ut ungefär som världens cirkus.
Det är fruktansvärt jobbigt ibland, men nu när jag tänker tillbaka på min/våran dag kan jag inte annat än små le.

Nu ska jag sova för nu står ögonen i kors. Fast det är klart det är ju inte så jobbigt att vara hemma själv med barnen....... Är nog ett och annat stavfel här och där men det bjuder jag på. Natti natt
Parningsdags dags att ta hand om din man............ fint alarm man fått på sin telefon inte alla som har ett sådant :D