GRATTIS!!!! Nicholina

Redan 19år, det är ju för faan inte sant. Känns som jag själv var 19 igår och väntade Alfons.
Vi blev bjudna på så mycket gott. Smörgås med goda pålägg, sedan kaffe chokladpudding och grädde.

Sedan den helt otroligt goda och super häftiga tårtan syrran gjort som är en avbild utav Nicholina.



Idag har jag varit flitig som en myra. Jag har dammsugit hela huset,dammat på övervåningen,städat toan uppe samt julpyntat uppe. Jag sprutade snö spray på dörrarna in till köket och altandörrarna i köket och satte upp lite fönsterdekorationer. Sedan skulle jag sätta upp en ljus slinga på rosportalen. När jag fick fram sladden hade den gått av så jag fick bygga ihop den med en annan med sockerbit. Sedan fick vi plocka i tur förlängningssladden som jag skulle använda för att få fram den från köket. När allt detta var i ordning gick jag ut och fick upp ljusslingan, men fick ca 1 meter med lampor över. Började då om från början med alltihop. Som vanligt när man ska göra något som man har tänkt ska gå fort så bara jävlas det ju. Naturligtvis trasslade sladden ihop sig till en enda härva. Så där stod jag på tre trapp stegen i blåsten och mörkt började det bli också. Mina tår och fingrar började bli till is. Kan ju tillägga att klockan var 4 och jag hade fortfarande pyjamas och inga strumpor. Men jag tänkte då faan inte ge upp, så efter en timme kanske hade jag rätt ut härvan och fortsatte. Som vanligt hade jag ju turen på min sida för när det var två pinnar kvar att sätta lampor på tog lamporna slut och det blev bara tom sladd. Hur snyggt blev det på en skala............ Men eftersom tiden inte fanns sket jag i det hela och gick in för att sätta i förlängningssladden. Tror ni inte sladden släppte från sockerbiten då som jag satt dit tidigare. Där tog tålamodet slut..... Tur då att Örjan precis fått tacosen färdig.
Men jag blev ganska less när jag kom upp i köket. Den konstgjorda snön jag sprutat på altandörrarna hade hundarna slickat bort............ Snön på fönstren i dörrarna hade Alfred dragit sina fingrar igenom.

Själv skulle jag duscha och göra färdiga Nicholinas paket innan vi kunde åka till henne. Men jag stressade inte utan tog det lilla lugna, och det verkade inte som de väntade på oss heller när vi väl kom dit.

Nu blir det Maria Vern innan sömnen tar överhand.