Den där Alfred alltså

Sitter på golvet i hallen och försöker få ihop alla illbattingar till nagelklippning, vilket inte är det lättaste.
Lilleman kommer då fram till mig, klappar mig uppifrån huvudet och ned på kinderna på båda sidor och tittar förstående på mig och säger i lugn ton.
Lugn mamma lugn bara lugn.

Jag har haft lösnaglar nu i en vecka ungefär för att vi skulle gifta oss.
En efter en ramlar de av, och konstig som jag är vill jag spara dem..............
Alfred stod i duschen och var lite lagom busig sådär som bara han kan.
Jag blev lite smått irriterad som jag också brukar bli och drämde igen duschväggen så det small. Emellan hade jag en utav mina naglar, som flög av och iväg.
Jag frågade Alfred om han såg den någonstans. Han letade en stund, sedan öppnade han dörren och sa.
Jag är ledsen men jag hittar den inte,jag är JÄTTE LEDSEN men den finns inte någonstans


Alfons kommer upp ifrån källaren och har träskorna på sig som brukar stå i källartrappan.
Var det du Alfons jag som trodde det var min pappa som kom upp ifrån källaren.