Galet underbara barn

Jag sa till barnen igår kväll när de åt kvällsmacka, att om jag inte gått upp vid 7 fick de komma in och väcka mig. Jag har en förmåga att inte vakna utav väckarklockan och Öjje jobbar förmiddag idag. Någon minut innan 7 kommer Alfons in och väcker mig:
-Men klockan är ju inte ens 7 säger jag.
- Nä jag skulle bara säga att du behöver inte gå upp, jag har fixat frukost och de så vi inte behöver stressa.

Ja, det är helt underbart vilka barn man egentligen har. Vad snälla och goa de är så hänsynsfulla. Men jag fick så dåligt samvete över att han, han som bara är 11år har gått upp och gjort frukost till sina syskon. Visserligen har jag inte fått många timmars sömn, jag är genom förkyld och hostar så jag tror jag ska kola om nätterna. Sedan är man ju på toaletten ett antal gånger varje natt. Det kommer ngn ynka liten droppe varje gång, man är så kisse nödig så man håller på att spricka. Men sedan kan man inte kissa ut allt för bäbisen trycker på urinblåsan :/ När man har kommit tillbaka i sängen vänder bäbisen på sig och kisset rinner fram. Ja, jobbigt läge. Men för det ska väl inte sonen behöva känna skuld och gå upp och göra frukost. Eller ska man bara vara glad och tacksam för att han gör det. Kluvet

När Alfons hade lämnat Alfred och mig i sovrummet, reste Alfred sig över mig och sa:
-Ja, åka där douch, så. Sedan tog han sig på armbandet och pratade något om Leoslekland som jag inte riktigt uppfattade. Men jag förstod att han uppskattat gårdagen och drömde om den iallafall.

Nu har vi gosat och tittat på Madicken, sedan har farmor varit och hämtat honom. Jag ska trots att jag varken vill eller känner för det gå in i köket och mååååååla. Fy faaaan vad tråkigt, men någon måste ju göra det så det händer något.

Syrran och jag kanske skulle ut med hundarna i skogen en sväng med, men vi får se om vi hinner med det också. Annars hade det varit jävligt skönt.

Nope over and out