Onsdag tillbringade vi på sjukusen

En sak har jag lärt mig att jag ska aldrig mer tänka:
"Vad ska vi hitta på för roligt idag då? När det är så himla fint väder och alla är lediga" Men det fixade lilleman ganska snart

Vårat lilla hjärta stackars lilla dig.

Väntar på doktorn på V-viks akutintag


Ritar lite under tiden,Försöker rita en bil, och skriva mitt namn

De försöker sätta dropp på mig men det gick inget vidare, de hittade inget kärl att sätta det i. Jag fick ett embla på handen istället i hopp om att det skulle gå bättre.

Innan jag fick komma upp på operation fick jag bada och skrubbas från topp till tå.



När jag vaknat på uppvaket ville jag inte vara i sängen mera, mamma lyfte upp mig. När det var dags att åka ned till röntken ville jag inte ligga i sängen mera så mamma fick åka med mig. Pappa och en sköterska skjussade runt oss, det var mysigt.

Nu är jag mätt och go ska bara vakna till lite.

Pappa gjorde bus med mig när jag inte tyckte det var roligt att sitta stilla längre. Han satte nonstopp mellan tårna på mig, Som om inte det räckte ahn satte de i min gipsade hand också, precis som om jag skulle kunna ta dem. Dumma pappa.


Klockan 09.45 står mamma vid diskbänken och grejar med kaffekokaren. Jag är som vanligt uppe och klättrar det är så spännande och se hur högt man kan komma. Mamma är tröttare än vanligt och mina systrar stimmar och busar mera än vanligt. Sedan tror jag mamma är lite irriterad för pappa ligger fortfarande i sängen och snarkar. Inte en två eller tre gånger har mamma varit och sagt till honom utan 4. Oj, vart tog stolen vägen aj vad ont det gör. MAMMMA HJÄLP det gör ont det värker i min arm. Hör du inte hur ont det gör jag skriker och gråter hör du inte det. Åh, vad skönt mamma tar upp mig vad trött jag blev orkar inte röra på mig. AJ ta inte i min arm det gör så ont, mamma ringer doktorn och det bär iväg.

Ingen frukost och inget kaffe hur ska detta sluta vi skulle komma till läkarstationen meddetsamma. Blir skickade till O-hamn för röntken då de har så mycket att göra i Kalmar. Kommer till O-hamn halv12 ungefär och får vänta vänta och åter vänta innan allt är färdigt. Lilleman hade ramlat så illa att båda benen i under armen var brutna, ett utav dem var lite snett dessutom. Jag kunde välja att köra själv eller få taxi upp, men jag valde att vänta på Öjje och ta sällskap med honom. Han ringde till kompisens mamma som var hos oss och sovit i natt. Jag fick ringa efter mamma, men hon var hos grannfrun ringde 118118 och fick nummret. Mamma åkte ut till barnen och Öjje mötte upp mig i O-hamn. Klockan var då 14 ungefär, och jag kan lova er att jag hade kaffeabstinens och var så förbannat hungrig. Alfred verkade inte ha speciellt ont i sin arm. För inne på akuten lekte han och gick omkring som vanligt......han försökte till och med klättra upp på en stol. Vid halv 4 var vi uppe i V-vik ungefär de visste att vi skulle komma. Vi fick ett eget rum på barnavdelningen som vi fick vänta i tills det var dags att komma upp på operation. Först visste de inte om de skulle skruva hans arm, men sedan fick vi veta att det räckte och söva honom och dra den till rätta. Puh vad skönt.
Halv 8 var det dags att komma upp till operation, då hade Alfred fortfarande inte fått något dropp, de hade inte lyckats få dit det. Jag fick vara med honom ända tills han somnade, sedan fick vi sitta i väntrummet och vänta under tiden. Logopeden kom och hämtade oss "Kan ni komma en liten stund" Både Örjan och jag hajade till på hans sätt att säga det. HJÄLP vad är det som hänt tänkte vi båda 2. Men han berättade att allt gått hur bra som helst och att de snart skulle komma ut med honom. Vi fick sätta oss igen och han kom efter en stund. Han såg så liten och ynklig ut där han låg i den stora sängen och med alla slangar överallt hua. Han sov gott en stund sedan gosade vi lite tills det var tid att röntka armen igen för att se att allt var riktigt. Jag lade honom i sängen, men där ville han inte ligga. Han blev så ledsen sköterskan sa då att jag skulle sätta mig i sängen med honom i famnen. Där satt han under tiden de röntkade och ända tills vi kom upp på barn igen och fick åka hem. Vi fick sova över om vi ville men vi kände båda 2 att det var skönt att komma hem med tanke på att dagen varit som den var. Vi var hemma i Forsahuset kl00.30 ungefär på natten. Vi stoppade ned lilleman i hans säng och bullade upp hans arm, han vaknade och var ledsen. Vi lyfte över honom till oss. Han vaknade ett par gånger under natten att armen ramlat ned från kudden. Han var så underbart söt, då tog han tag i sin lilla arm med den andra armen och lyfte upp sin gipsade arm på kudden igen och lade den till rätta.

Nu kan man då tro att detta lärde våran lilla lilleman en läxa. MEN ICKE han är vildare än vanligt, klättrar precis lika mycket fast då bara med EN arm. Han är helt makalös, han kastar saker på sina systrar som aldrig förr och jagar dem hej vilt. Finns nog inte mycket som kan stoppa denna lilla busen.
VI ÄLSKAR DIG