lider

med min son vad hemskt det är, vad hjälplös man känner sig. Har pratat med lärarinnan men inget händer liksom. De hade klassträff i kväll inga föräldrar eller syskon utan bara barnen, han ville inte stanna det kändes inte bra på ngt sätt. Vi stannade tillsammans med honom en stund lilleman,Alice och jag, men efter ett tag gick det bra. Maja och Tova var hemma själva och Öjje jobbar kväll naturligtvis. Sedan får vi inte rum i bilen :( var och lämnade in våran till verkstan på fm. Jag berättade för ett par föräldrar om våran situation, men de bryr sig säkert inte. Bara för att jag skulle rycka in och be mina barn ringa till den drabbade, och fråga om de skall vara eller hitta på något behöver inte alla andra vara sådana, men man kan alltid hoppas. Ryktet kanske sprider sig och de får upp ögonen eller blir det ännu värre och han blir utanför helt och hållet ingen pratar med honom. Nä usch och fy detta är jätte jobbigt, jag vet hur det känns och stå ensam kvar.

Tova fällde så stora tårar igår när hon provade klänningen Linda hade sytt. Jag tyckte hon var hur fin som helst och klänningen var jättesöt. Men men hon var inte nöjd hennes armar fick inte synas och sedan kliade det på benen om tightsen var så korta. Så på eftermiddagen idag var vi uppe hos Linda i affären, hon hade sytt om klänningen. Den var fin innan men nu var den så underbar, och Tova såg hel nöjd ut. Det blev långärmad klänning med puffärm och sedan spets runt hals,armar och nederkant alltså så fin. Hon ska få den på lördag när vi ska till Ossian på kalas.

Nu ska jag hämta hem sonen och se hur han har haft det.
Synes