Onsdag

Sista eftermiddagen/kvällen man är själv med allt det känns ganska bra. Fasten allt har fixat sig ganska bra och alla har varit på bra humör och inte bråkat allt för mycket. Tova har varit på ögonm. i kalmar idag hon ligger lite under vad hon borde se men inget som behövs glasögon för så länge vi inte märker att hon behöver det. Efter det köpte hon sig nya vårskor och en ny fin vårjacka hon var mega nöjd när vi åkte hem.

Solen gör att man får sådan energi man får hur mycket som helst gjort utan att man tänker på det.Det är först när man sätter ner röven som man känner hur förbannat trött man är.

Om jag hade haft en mamma som stöttat mig och förstått hur jobbigt det var att överhuvudtaget gå till skolan i högstadiet. Alla konstiga blickar när man gick genom korridoren eller denna tystnad som blev när man kom och satte sig. Det säger mer än ord och gräver sig djupare in i själen.
Jag gick hos kuratorn för att få prata om hur jag mådde allt bråk som var hemme hos oss och hur jobbigt det var i skolan. Inte tordes jag säga ngt till min mor hon hade ändå inte stöttat mig utan blundat för det och sagt att det är nog inte så farligt. Jag önskar att hon hade varit annorlunda, då kanske saker och ting hade varit på ett annat sätt. Kuratorn var heller inget vidare han frågade mig om det var många fler som rökte, sedan sa han att alla kanske inte klädde sig som mig. I trasiga jeans och en skjorta med avklippta armar, ska man behöva klä sig som alla andra för att inte bli utsatt för mobbning.

Det finns de som inte vågar gå ut själva för de blir utsatta för glåpord eller så kan de bli förföljda. Så de måste få skjuss åt alla håll och kanter ska det verkligen behöva vara såhär. När jag var liten behövde ingen vara rädd för att någon skulle slå ned mig eller att någon gömde sig i buskarna för att våldta mig. Alla var ute och lekte till långt in på kvällarna, nu är man livrädd om barnen är ute när det börjar skymma.Inte fanns det mobiler heller så föräldrarna hade koll på en hela tiden. Nä usch och fy man blir deprimerad bara av att tänkea på det, måtte samhället ha förändrats lite till det bättre när mina barn blir tonåringar. Men det skulle jag inte tro det blir bara värre och värre.

Något positivt iaf, var hos storsyrran nu ikväll och skulle köpa tyg till kulpåser åt barnen. Hon är suverän jag är ingen höjdare på att sy och fixa men jag gör så gott jag kan. Hon erbjöd sig iaf att sy dem varsin kulpåse bara jag såg ut tyg till dem. De skulle vara klara imorgon bara till att hämta, ja hon finns alltid där och ställer upp för mig och mina barn.

Grey´s nästa eller vad säger ni