kompisar

Vad svårt det är det där med kompisar. Får så dåligt samvete när de inte har några kompisar. A hade många kompisar förr, fast hade inte jag varit på och frågat om de kunde leka hade det kanske inte blivit så många. Sedan fick vi lilleman och då dog kompiskretsarna ut, eftersom all min tid och ork gick till lilleman och ingen annan orkade bry sig om de hade vänner eller inte, så rann det ut i snaden. Nu när jag känner att orken att köra runt på dem har kommit tillbaka finns inga vänner kvar. Så klart står de väl inte och väntar på att de ska komma tillbaka, de söker andra vänner.

I går hade M barnkalas det var 8 tjejkompisar 1 utav dem brukar hon leka med ngng ibland men inte ofta. Jag fixade lite glass med olika såser och kex, tyckte det räckte. Brukar stå och göra massa kakor och ngn tårta men det är ändå ingen som äter så det brukar bli massor över.

Gubben och de andra 4 barnen skulle upp till svärmor som fyllde år i veckan, jag gjorde i ordning hennes blomma, svärfars farsdagspresent. Eftersom vi inte var där i söndags då det var skyttetävling i Gamleby. Så nu skulle gubben ta med sig det också, när han ändå skulle upp. Dagen började inte så bra, men vilken helg känns okej numera? Inte nån, de sover inte om morgnarna de är inte tysta heller så att man kan ligga kvar och dra sig. Även denna morgon kändes helt hopplös. Men jag slet mig upp ur den goa sängen och började dagen så smått. En kompis ringde till T och skulle komma och leka kl12. Eftersom M skulle ha kalas var det lite som skulle fixas hem till det. Lilleman skulle sova då sa de andra 4 att de kunde också vara hemma de lovade att vara så tysta och lugna för pappa sov ju hade jobbat natt. Jag ger mig iväg för att handla, köpa blomma till svärmor, godis till kalaset m.m.m.m. När jag kommer hem är det ett himlens liv Lilleman ligger i sängen och skriker, T&A bråkar. Gubben har gått upp för han kunde inte sova i det livet. Man lär sig av sina misstag aldrig mer kommer de få vara "själva" hemma när gubben sover iaf. De får sitta i bilen och vänta som straff när jag handlar.

När irritationen lagt sig lite fixar jag plättsmeten som jag räknat ut att vi ska äta. Har även köpt hem champinjoner till stuvningen. Till att börja med går allt som en dans, smeten blir riktigt bra och champinjonerna är på g, då börjar det jävlas som alltid. Spadet som jag sparat för att hälla i stuvningen för att få bättre konsistens åker i golvet för att jag slår till glaset. När jag ska vända plättarna stänker det fett på min nya kjol så det blir stora fula fettfläckar......Vill bara går ut bort härifrån och stänga dörrn JAG SKITER I ALLT någon annan får ta hand om resten jag orkar snart inte mer.

När maten väl är färdig och köket ser ut som ett bombnedslag börjar kompisarna droppa in en efter en. Det är fullt ös i 1h de springer hit och dit och vet inte vad de ska hitta på. Sedan är det dags för fika, de kladdar och geggar hur mycket som helst, men jag orkar inte bry mig. Tänker bara i mitt stilla sinne att kalaset snart är över och de snart har gått hem. Gubben tar de 4 barnen som skulle följa med honom och sticker upp till svärmor. Luften går ur mig totalt, vad tyst det blev vad lugnt. Inget härj eller stim, de leker någon lek inne på M´s rum och det låter som de har riktigt roligt. Nu får jag lite energi till att fixa köket, känne riktigt skönt när jag tagit mig ned till diskbaljan uppifrån toppen på det berget. Diskmaskinen är full för andra gången idag och måste köras igen. Klockan är kvart i 5, barnen får sina godispåsar och mammor och pappaor kommer för att hämta hem sina små liv. En kompis blir kvar vi sitter och målar lite i en målarbok M fick utav henne. Sedan följer vi henne hem i mörkret. Komma ut vilken känsla, frisk luft det var härligt få lite ny energi tills öset börjar igen och de är samlade alla våra 5 illbattingar.